Silverdagen...

Det står nu helt klart att VM i falun startat.
Här på plats är det uppenbart att det är norrmännen som står för stämning, liv och pepp. Och gode Gud vad de peppar! De PEPPRAR! Sånt tryck de bjuder på.

För övrigt är väl det man kan säga om publiken att jag är lite förvånad över hur pass mycket alkohol som konsumeras. Det är inte så att folk är fulla och dryga, de är mest fulla och glada, men att ett längd-VM skulle vara så hårt festande trodde jag aldrig. Nåväl... var och en till sitt! Stämningen under sprinten var det då inget fel på!

Stina Nilsson skötte sitt. Silver bakom Marit Björgen, eller Queen of ski som speakern kallade det här på Lugnetstadion.
Det är även svårt att inte beundra Petter Northug som lyckas fokusera och som faktiskt dominerade hem sitt guld. Jag kan inte tycka illa om honom. Han är speciell och levererar något som ingen annan kan, vill eller vågar. Speakern kallade honom "the one and only"! Sanning!!!
I övrigt är det imponerande att se skidåkarna live, de är löjligt snabba!

Någon som skötte sig sämre var jag själv...
Det var förvisso löjligt blött i spåret, men det kändes som att jag vägde 150 - 160 kilo och fick slita hårt. Dock är Skintec-skidorna från Atomic underbara. Inte bakhalt en enda gång. Imponerande!
Är du som jag, och vill åka, inte valla är det den perfekta skidan!

Och nu ska jag berätta hur man lyckas få ett "fläsköga" när man åker skidor!

Jo, för det var ju halt och på ett ställe var det såklart brant och jag skulle saxa lite... I farandet med skidorna lyckas jag så kasta en snö/ishög rätt i ögat. Det tog jäkligt hårt, och det var precis att jag inte ramlade då jag försökte stanna för att ta reda på vad fasen jag lyckats med... Sjukt! Ont gjorde det dessutom.

Nåväl, det går väl över. Och nya tag imorgon.

God silvernatt från Falun!

//

Jocke

En lång dag...

Denna dagen började i ett blåsigt Skåne. Ni som bor där, eller för den delen besökt landskapet under vintern förstår precis vad jag menar. Det är hopplöst med vinter i Skåne. Grått. 2 plusgrader och denna ständiga blåst. Det är inte förrän man inser att våren kommer en månad tidigare som uppskattar Skåne. Eller när man inser att resten av Sverige inte cyklar mountainbike året runt. Inte ens med dubbdäck.

Men nu när dagen lider mot sitt slut sitter jag i Falun. Det är första gången jag är i staden. Och i ärlighetens namn har jag inte hunnit uppleva så mycket av staden än. Men jag gillar Dalarna. Idag välkomnade landskapet mig med en nedgående sol på vägen mellan Borlänge och Falun.
Väl i Falun är det den lysande hoppbacken som är den visuella höjdpunkten. Det är fräckt. Jag lovar att dokumentera och dela med mig.
För övrigt sjuder staden av förväntan inför VM som startar på onsdag. Det känns som att det kommer bli folkfest, och med tanke på vad Charlotte Kalla visade i Östersund idag så kan det bli rent episkt. Vi får väl se...

Jag passade även på att testa ett av många elljusspår runt, och i Falun. Pumpen kallas området och det kändes som att det var fina förutsättningar sånär som på att det är ganska isigt på sina ställen. Jag tror att det handlar om att det varit mildväder och nu är det desto kallare. Nästan 10 minus när jag hade åkt färdigt, och det förklarar rimfrosten i skägget...

Enligt farsan fanns det likheter med Juha Mieto. Men till farsans försvar ska sägas att han inte såg mig åka! Någon nämnde Wassberg, men även där stannar det nog vid skägget som likhet!
Skägget närmar sig för övrigt sitt slut. Det har varit med ett tag, och jag har sagt att det ska bort, eller i alla fall förändras efter Vasaloppet. Det är liksom vinterskrud.
Jag funderar på en hommage till den gamla triathlonlegenden Scott Tinley. Vad säger ni?

För övrigt var det snöpremiär avseende skidåkning. Jag har än så länge fått nöja mig med att rulla.
Jag är redan på förhand glad för mina Atomic Skintec, skidor. Det är nu någon säsong sedan de lanserades och det fina med dem är att man istället för valla använder ett belag med stighud. Stighuden är en textilmaterial som brukligt används på skidor vid toppturer och skidbestigningar. På sin alpinskida spänner man fast den och sedan har man då fäste. På samma sätt ersätter huden fästvalla och eventuell klistervalla. Det är högst troligt inget vi kommer se eliten köra runt på, men de har å andra sidan välbetalda vallare. Det har inte jag! På så vis kan jag satsa på att åka, inte meka. Och det behövs vill jag meddela efter dagens tur!

Ni får ha överseende med den gula tonen... Och har ni inte det så får ni snacka med Falu kommun, det är deras lampa!

Nu ska jag se andra åket i slalomen och hålla tummarna för de svenska åkarna!

Natti!

//
Jocke

Ny blogg... nya tag!

Sitter här med ett vitt blad framför mig. Om än ett virtuellt blad, så är det ändå ett blad.

De senaste åren har jag, tillsammans med vänner, drivit en sida om träning, prylar, tävlingar med mera. Och vi har bloggat. För mig har det varit en ynnest att få dela med sig av mina tankar om idrott, träning och hälsa.
Men det har kanske varit så att vi tog oss lite vatten över huvudet då vi ville göra så mycket, så snyggt.
Att få ihop det med att ha ett normalt liv och en träning som är i övre delen av skalan för normal gör att det blir lite tight, liksom.

Nu är sidan lagd på is, så att säga, och jag drar igång denna bloggen. Enklare, mindre förpackning, mer innehåll hoppas jag!

Du som läser kan förvänta dig tankar, tips och åsikter om träning, idrott och hälsa. Med ett glasklart perspektiv som ibland kan ge intrycket av att sakna ödmjukhet, men som alltid kommer komma från hjärtat. Alltid ärligt, alltid rakt. Frankt!

Du kan även förvänta dig en del surr om prylar. För att jag gillar prylar, för att de gör mig glad. Jag hymlar inte, jag är materialist.

Så här initialt kommer det dessutom bjudas på lite vinter, trots att det är en skåning som skriver. Jag börjar med att vara i Falun under längd-VM och sedan tar jag sambon i armkrok och drar till fäders öppna spår mellan Sälen och Mora. Skåningar på skidor... Ja, jag säger då det.

För er som inte känner mig sedan innan lovar jag att, på vägen så småningom, presentera mig mer och tydligare. Tids nog, liksom.

Nu packar jag ned det sista och imorgon bitti drar jag mot Dalarna!

//
Jocke

PS. Förresten... häng gärna med mig på Instagram... joakim_joensson är mitt användarnamn!