Eftersom det är många år sedan jag lyckades med att både anmäla mig och fullgöra Göteborgsvarvet var platsen jag skulle få starta på i Maj inte så lockande. Göteborgsvarvet erbjuder möjlighet att göra något åt det för sådana som mig.
Så därför anmälde jag mig till seedningsloppet över 10 kilometer i Helsingborg.
15:e mars är ett osäkert datum, med tanke på både väder och form.
Och när väl dagen kom visade det sig att värmen kanske mest körde med frånvaro, medan vårvindarna inte alls tog ledigt. Inget att pipa om, det är bara att köra!
På väg mot start blev det ofrånkomligt ödmjukt. Det var många i startfältet som såg löjligt snabba ut. Många i korta löparbrallor och linnen. Jag frös åt dem kan jag meddela. Och det var utan den fartvind de gasellerna skapar!
Nåväl, hyfsat välorganiserat med bra flyt i det mesta och som brukligt personal som är måna om att vi som är dumma nog att deltaga har det bra.
Och iväg kom vi. Lätt bana, flack, som sig bör i Skåne och därmed med förutsättningar att göra en snabb tid.
Jag har inte sprungit särskilt mycket i vinter, och har fått sukta hårt för de där två månaderna när jag knappt tränade alls. Jag var ute på en förhållandevis lätt träningsrund häromdagen och provade att känna på tävlingstempo som höll i 10 kilometer. Efter den var mitt, rimliga, mål att springa in under 50 minuter.
Med hänvisning till min provrunda och de siffror jag lyckades få fram där kunde jag "pace:a" mig själv och lägga mig i rätt tempo. Jag fick en klar bekräftelse för mina antaganden i start. Jag blev omsprungen oavbrutet. Många duktiga löpare.
Banan gick i två varv och till varvningen kunde jag få en liten vitamininjektion genom mitt supportteam, för dagen bestående av mina föräldrar och min dotter. Ett varv till och fortsatt koll på tempo och puls.
Väl i mål blev tiden 47,40 och jag får se mig som nöjd. Med mig fick jag en prestation som inte bara gick på känsla utan som hade någon form av förnuft.
För framtiden är det viktigt. Till halvmaran i Göteborg går det inte att komma med inställningen att ösa, det är för långt för det. Likaså är mina viktigaste prestationer i år två stycken triathlontävlingar på olympisk distans. Just där blir det 10 kilometer löpning och det går inte att köra fullt från start, då man kommer från simning och cykling. Alltså, prestationen i sig var helt OK, medan förmågan att disponera var mycket bra!
Sista kilometern blev den snabbaste och bara det är det säkert 10 år sedan jag lyckades att prestera. Minst!
Jag vet inte om man vågar tro på det, men det verkar som att en förlorad och glömd form sakta smyger sig tillbaka...
Nu kör vi hård träning, jag och mina löss!
//
Jocke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar