söndag 28 juni 2015

Racereport, Ränneslättsturen 41 km, 2015.

Spontant och med förhållandevis kort betänketid blev det bestämt att jag och min trogne vapendragare i skogscyklingen, Micke skulle ta och cykla oss Ränneslättsturen.

Vi siktade in oss på 41 km, det vill säga den kortare varianten och med förberedelse i form av svensexa för kompisen Kim dagen innan var det kanske klokt att det inte var 78 kilometer vi valt.

Vi valde dessutom att åka hemifrån samma morgon och med en bit till Eksjö och nummerlappar att hämta ut så lämnade droskan redan kl. 06.00.
Nåväl, med gott sällskap kommer man långt.

Att hämta nummerlappar och förbereda sig gick hur bra som och ödmjukt placerade vi oss i startfålla 6, istället för 5. Skillnaden var att man i startfålla 6 föredrog lagom tempo istället för lite snabbare i startfålla 5.
Så här i efterhand kunde vi nog startat i startfålla 5, men det visste vi inte då.

Banan börjar med lätt fint rull på asfalt genom Eksjö. Och det är inte fel att deltaga i något så stort. Det är mäktigt att rulla med så många andra cyklister och det gör mitt idrottshjärta glatt att se över 1500 cyklister till start.

Banan fortsätter sedan med grusvägar, maskinvägar och liknande. Det går i två filer, det är gott om plats och det är lättcyklat för att vara mountainbike. Det är bra, eftersom det ger fältet tid att sprida sig så att det inte är så knökat när det ska cyklas i mer stökig terräng.
Banan går på regementets gamla övningsområde, med fält, grus och sand med få inslag av sten.
Den första milen var snabbt avverkad och det kändes ganska lätt.

Efter hand hittar banan in i skogen. Lite teknisk skogsstig utan att bli allt för utmanande. Inga fruktansvärda stigningar, men ändå en och annan utmaning. Sjukt roligt, helt enkelt.

Efter att man kommit tillbaka till övningsfältet centrum, som blir lite av en stadion med vätskekontroll, langning med mera, delar banorna sig och vi som cyklade 41 km-varianten leds in på helt sjukt roliga och fina stigar. En höjdpunkt var att cykla i skyttevärn.
Det blir bitvis såklart att man hamnar bakom långsammare cyklister och då hämmas, men det var inget som störde nämnvärt. Snarare var det trevligt och stämningen är, som alltid på motionstävlingar, trevlig och kamratlig.

Banan ledde sedan över tillbaka mot startområdet och gick en liten bit på asfalt som transportsträcka. Där jag hamnade, med tre andra cyklister, blev det lagtempokörning och inte alls avslappnande.

Stigningarna upp mot skidstugan var faktiskt inte att leka med. Och inte efter heller för den delen. Jag lyckades hålla mig lugn och ta det metodiskt och i ett tempo som inte sköt pulsen genom taket.
Här, precis som under varenda meter som inte var de enklaste grusvägarna, hade jag stor nytta av att ha en heldämpad cykel. Och den sista milen med en hel del uppför och utför var njutbar. Jag kände att jag hade sjuk fart i förhållande till mina medtävlande som satt på "hardtails", i synnerhet utför, men även förtroende att välja spår och hitta bra lugna vägar både när det var platt och i stigningarna.

All min utrustning fungerade perfekt och in mot slutet var det faktiskt ett rent nöje att cykla. Min BMC Fourstroke FS01 är en ren ynnest att cykla på och med vätskeryggan F3 från USWE var det inget problem att få i sig energi i flytande form så det räckte för prestationen.

I mål gick jag med 1.50 på klockan (något mer enligt officiell tidtagning, vilket nog beror på att starten inte hade någon chipavläsning) och nöjd som fasen.

Det var ett fullständigt nöje att köra Ränneslättsturen och den tid jag spenderat i skogen, både ensam och i gott sällskap har givit god utdelning.
Missa inte långloppscupens olika lopp, väl värda en resa.
Det ska sägas att kringarrangemang med parkering, ombytesmöjligheter med dusch, mat och allt annat var alldeles förträffligt.

Nu ska jag krascha lite lätt i soffan... På tal om att krascha var det väldigt få olyckor siktade. Enstaka sneda hjul, en skrapad armbåge och en (1) knäckt sadelstolpe var allt jag lyckades skåda under dagen, både i spåret och i målområdet. Det är ett bra betyg till banan, som bevisligen är lagom utmanande för deltagarna.

Kör hårt!

//
Jocke