Cyklar... och trafik!

Häromdagen skrev jag ett lite längre inlägg på Facebook efter att jag sett två vänner dela två versioner av samma händelse.

Det var en buss och en grupp cyklister som hamnat i konflikt efter en incident i trafiken. Det är som alltid, det finns minst två versioner. Vi upplever saker olika och har olika erfarenheter och kunskaper sedan tidigare.

( Jag heter det jag heter om ni är nyfikna på vad som skrevs på Facebook, och inte redan är vän med mig där. Inlägget är öppet för alla.)

Bland mina vänner på Facebook finns det många med kunskap om lagstiftning och regler, och även förmågan att tolka dem, eftersom man ju får säga att jag ju tidigare var i en bransch typisk för sådan kunskap.

En av ”knäckfrågorna” var huruvida cyklister hade rätt att nyttja vägen eller ej, då cykelbana är tillgänglig.

Det är uppenbart att man som cyklist har RÄTTEN att göra det, men att den är villkorad rätt så hårt med att cyklisten i så fall ska visa stor hänsyn till andra. För att inte säga mycket stor.

Givetvis gick jag in i diskussionen med mina erfarenheter, med min syn och med mina övertygelser.

Jag motionscyklar. 

Jag cyklar sällan till ICA, till jobbet eller för den delen någon annanstans. 

Mitt cyklande är långt från nytta, om man bortser från att det förhoppningsvis bidrar till min hälsa. Och det är inte bara upp till mig, tyvärr.

När jag motionscyklar fördelas det mellan skogen, där jag cyklar mountainbike, och till allmän väg där jag färdas på en ”racer” eller ”tempocykel”. 

Så för att hålla saker och ting inom någon form av röd tråd är det jag nämner i resten av dagens inlägg INTE avsett mountainbike. Det är helt andra frågor som rör säkerhet i det fallet.

Båda cyklarna som framförs på väg är konstruerade för att ge mig så hög hastighet de kan med given energi-insats. De rullar lättare än de flesta cyklar, de har styren (i synnerhet tempocykeln) som är gjorda för att ge mig en aerodynamisk profil och de har utväxling som gör det lika möjligt att cykla i 15 km/h som 70 km/h. Den senare av siffrorna är beroende av både ben och hjärta i elitklass. Och mod. Däcken är sällan bredare än 25 mm.

Cyklarna är emellertid synnerligen stadiga och med lite vana är det inte alls så vingligt som man kan tro, men det är ändå så att det krävs ganska liten påverkan för att man ska gå från upprätt till liggande. Och det gör ont. Varje gång!

Eftersom mitt syfte med cyklandet är att öka min fysiska förmåga försöker jag i stort sett alltid att hålla ett visst tempo. Det är sällan som jag cyklar långsammare än 30 km/h. Med det är jag LÅNGT ifrån duktig. Eliten snittar 45 km/h över 20 mil...

Cykelbanor är byggda för att passa den som cyklar till ICA (eller Coop, Hemköp eller vad det nu månde vara), barn, och den mindre kapabla cyklisten med flera. Det betyder att man doserar och dimensionerar kurvor med mera för att passa detta. Någon klok har räknat ut att den hastigheten som man då ska räkna med är 18 km/h. 

Fine... Jag tillåter mig att göra en jämförelse:

En väg med högsta tillåtna hastighet 50 km/h är beräknad att inte alltid få sin vilja igenom så kurvorna dimensioneras för något högre hastighet för att inte olyckor ska ske. Vi räknar med att 70 km/h är det man räknar med som referens för konstruktionen.

Det innebär, jämförelsevis, att man skulle köra sin bil i 120 km/h genom en kurva där högsta tillåtna hastigheten är 50 km/h. Det känns inte vidare tryggt, utöver att det såklart är förbjudet enligt lag.

Därför är det en extremt dålig idé att färdas i 30 km/h på en cykelbana, generellt.

Till det ska det läggas att invid cykelbanor är oftast gångbanor. De nyttjas såklart av de som ska nyttja dem, fotgängare. 

Hundrastare, barn, flanörer med musik i öronen, med mera, med mera. Faror som kommer dyka upp långt snabbare än det är möjligt att reagera, oavsett färdmedel.

Så jag nyttjar vägen. Oftast cyklar jag faktiskt ensam. 

Ibland blir det med enstaka kompisar. Vi ligger aldrig i bredd när det stör. Det vill säga att enda gångerna vi cyklar i bredd är på vägar med så gles trafik att intensiteten skulle bedömas någonstans mellan obefintlig och död.

Detta till trots är det inte ovanligt, även när jag cyklar ensam, så långt ut till höger som vägbanan medger (mitt styre är 42 cm brett, knappast en betydande del av vägbanan) att bilister kör förbi så nära att vinddrag och rädslereaktion får mig att vingla till. 

Jag har vant mig, men det är faktiskt lika otäckt varje gång (och jag är knappast känd som fegis). 

Det sker även om det är fritt i mötande fält och gott om plats.

Anledningen till detta hittar man lätt om man läser kommentarer i sociala medier, i samband med den diskussion som lett till ovan text.

Bilister hetsar varandra att köra på cyklister. Attityden att om man har bil är man viktig och har man cykel ska man dö är inte ovanlig.

Jag har så evinnerligt svårt att förstå detta.

Varför hata folk för att de cyklar?

Varför önska en annan människa död och olycka för att de cyklar?

Hur korkad får man vara?

Det är uppenbart att det finns en massa regler och att de ger möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Men någonstans måste man ändå landa i att det är nödvändigt och önskvärt att visa hänsyn, men att också ha förståelse att det som blir en repa i plåt blir en oskyddad människas kroppsskada, eller, som värst, död.

Att önska någon död är en företeelse som i andra fall betraktas som sjukt. Det borde vara samma i detta fall. Ändå applåderar de omdömeslösa cyklisthatarna varandra!

Jag önskar att jag kunde förklarar detta med att många cyklister också felar, tar plats, tar risker eller beter sig illa. 

Men jag måste säga att bland mina vänner som cyklar är man rädd om liv och hälsa och med det som grund väljer man dels färdvägar som är glesa på trafik, man följer trafikregler och gör vad man kan för att inte hindra någon annan.

Den vanligaste bristen är istället att låta ilska, rädsla och adrenalin utgöra grunden för uttrycket mot andra i trafiken. Det renderar vanligtvis i ett långfinger i luften eller ett tillmäle som man kanske inte är så stolt över i efterhand.

Men, att gnälla, peka finger och hänvisa till lagstiftningar och att utdela straff är sällan särskilt konstruktivt, tyvärr. Därför ska jag nu bjuda på en guide, både för bilister och cyklister. Så att vi alla får plats, trivs och slipper skada oss. Det är inte så svårt.

DU som är bilist:

• DU sitter i ett skyddande plåtskal. Det gör DIG inte odödlig. DU är också människa.
• De oskyddade trafikanter som är utanför DITT plåtskal är utsatta. Var rädd om deras liv.
• DU har inte så bråttom som DU tror. Att välja rätt väg, eller att starta tidigare är bättre än att försöka vinna sekunder genom farliga situationer.
• Att ha körkort är i huvudsak något som handlar om skyldigheter, inte rättigheter.
• Behandla andra som DU vill bli behandlad. Om DU visar hänsyn och bjuder andra fördelar kommer andra att göra samma för DIG.
• Cyklister är på vägen för att det är förenat med livsfara att cykla på cykelbana.
• En cyklist KAN vara någon DU håller av. Vill DU DINA nära och kära illa?
• När DU visar hänsyn, var noga med att visa dina avsikter.
• Tacka och ta emot tack, det gör andras dag rätt mycket bättre.

DU som är cyklist:

• DU cyklar på vägen på ett undantag. Respektera det.
• Bilister vill komma fram snabbt. Ge dem förutsättningar att lyckas med det. Ta upp minimal plats.
• Var tydlig med DINA avsikter. Använd tecken och sök ögonkontakt.
• Om DU vill att andra ska visa DIG hänsyn och se till DITT väl, gör samma mot andra.
• Följ trafikreglerna!!!
• Var rädd om DIG, utgå från att bilister och andra trafikanter inte ser DIG.
• Respektera det faktum att det är svårt att bedöma DIN hastighet, i synnerhet om den är högre än vad folk räknar med.
• När DU själv kör bil, var ett föredöme!

Ni får gärna skriva ut det där, laminera det och lägga det i handskfack eller ryggficka så att ni kan påminna er om vad som är viktigt!

Var rädda om varandra, och kom ihåg att hänsyn är något vackert.

//
Joakim