Allt räknas...

Så blev det en sådan där paus.
En sådan som jag tänkt att det inte skulle bli.

Men när jag bestämde mig för att behålla den här bloggen efter att jag tänkte jag att kvalitet och inspiration skulle gå före kontinuitet och uppdateringsfrekvens.
Mest så att det är lika roligt att skriva som att läsa, och att jag känner att jag trots allt levererar något värt att ha...

Så, den som väntar på något gott...
...den väntar lika mycket som alla andra!

Jag börjar med en kort "recap" om vad som hänt i mitt lilla liv sedan senast.

Jobb, jobb och jobb. Som brukligt när man börjar på nytt!
En del av detta i 2,5 miljonersstaden Manchester (England, inte USA) där jag förkovrat mig.
Denna geografiska omständighet har knuffat löpningen lite lätt framåt, eftersom jag inte har möjlighet att ha med mig någon cykel. Välbehövligt dessutom, eftersom jag sprungit så lite över ganska lång tid.
Ska jag nu hitta någon ljusning i löpningen får det väl vara att kroppen (och i synnerhet foten) håller. För en sak är säker som amen i kyrkan, fort eller lätt går det inte. Löpning är straffande. Det gäller att vara flitig om man vill kalla sig löpare!

I övrigt har träningen här på hemmaplan bjudit på en dubbelpremiär.
Häromdagen var nämligen första gången som nya tempohojen kom ut på vägarna, och minsann om inte det passet bjöd på en lätt löpning av cykeln, ett så kallat "brick-pass".
Domen då?
Vilken j*vla cykel!
Styv, snabb, snäll med tanke positionen och bevisligen även snäll mot benen, eftersom det gick att springa helt OK efter cyklingen. Nu ska bara kroppen matcha cykeln... Nåväl. Tids nog!

Jag tänkte släppa tillbakablicken där och gå vidare till det jag tänkte sprida idag.

Som rubriken antyder så menar jag att allt räknas.
Varenda pass, varenda ansträngning, varenda misstag och varenda framgång.

I stunder är jag en person med filosofisk läggning.
Det ska dock sägas att de stunderna är ganska få.
Men det kan triggas av min omgivning. Och just nu är det en hel del som drar åt det hållet i och med att jag kämpar på med nytt jobb, med allt det innebär, och för att jag faktiskt, trots allt och ändå är igång med träningen och kan se att det nalkas en tävlingssäsong.

Den där säsongen är nära. Om en månad står jag på startlinjen på årets första triathlon.
Och jag kan såklart gömma mig bakom att det inte är den viktigaste för säsongen och att det är för att det är kul och skoj och andra floskler, men sanningen är att jag såklart vill prestera.
Varje tävling räknas också. Och tävling är tävling!

Och ska man göra sitt bästa är den enklaste variabeln att påverka de förberedelser man gör. Träningen.
Och det är då man kommer fram till att allt räknas. Varenda minut spenderad på sadeln, varje löpsteg. Och något som jag hoppas intensivt på är att varje kakelfog man svept över i badhuset ska räknas. För inte är simning i bassäng något som när själen precis... Men det räknas lik förbaskat!

Och när man tänker lite på det så gäller det faktisk allt i livet.
Och vänder man på det innebär det också att det bara finns ett sätt att hantera det.
Gör varje ögonblick värt dess existens.
Går det inte som du vill? Du har möjligheten och makten att förändra. Kör! Gör det. Ta ett omtag, vänd på förutsättningarna, bit ihop, ge mer.

Det var här någonstans som inläggets ämne landade hos mig från början.
Med nytt jobb ger man sig ut på tunn is, vare sig man vill eller ej. Jag gör ju något jag inte behärskar fullt ut. Ibland går det bra, ibland går det sämre.
Jag försöker granska mina insatser med kritiska ögon, om inget annat så för att bli bättre och komma in i yrket, rollen och verksamheten lite snabbare.
Och nu har jag vant mig vid tanken. Att utvärdera mig själv lite.
Och att göra ett mentalt, internt omtag när det inte går EXAKT som jag tänkt mig.
När man, exempelvis, sitter på kundmötet och känner att det är på väg att rinna ur händerna på ett sätt eller annat. Det är bara sekunder som krävs för att ta ett helikopterperspektiv och vända på det. Hitta en annan infallsvinkel eller bara förändra sitt beteende eller bemötande.
För varje möte räknas. Varje ord räknas. Varje stund av tystnad också. Och det är väl där jag har mest att lära mig. Att vara tyst. Med timing.

Så nu är det dags att plocka russinen ur den här kakan.
Att ta med sig det bästa av insikten.
Och det är att filosofin är tillämplig på allt. Gör dig själv medveten och hantera det som händer med hela din IQ och EQ.
Går intervallpasset inte som tänkt.
Skit, mög, dåligt tempo och dålig känsla.
Bryta och åka hem och trycka en chokladkaka eller påse chips.
ICKE! För varje minut räknas. Varje pass räknas. Så kör färdigt. Vad gör det om tempot inte stämmer. Det kommer löna sig att köra intervallerna, om än lite långsammare. Insatsen kommer löna sig den dagen du SKA prestera.
För att inte tala om den mentala vinsten och vetskapen att man tar sig genom motgång.

Så funderar du på om det är värt det? Det är det. Alltid! Släpp chipspåsen och kör!

Och känns det sådär på vägen?
- Ta ett djupt andetag.
- Fundera på om du kan göra något annorlunda som kan gagna det du gör eller vill.
- Ta i. Bara gör´t! Bit ihop...

Varken mer eller mindre!
Jag bjuder på det!

Förresten... innan jag lämnar er.
Vilken helg som väntar!
Mountainbike-EM i Huskvarna. (Heja Absalon och Rissveds!!!)
Start i Giro d´Italia.
Väderprognosen är helt magisk!
Missa inte något av det!

Forza!

//
Jocke