Regnlöpning... och tips om det!

Jäkla tjat om hösten, men det är liksom över oss, hur vi än ser på det.

Och det är liksom svårt att fly den, om man inte har lust att smälla spargrisen och ta en vecka, eller så, utomlands!

Men nu är det ju så att i södra Sverige är det inte ens kallt så hösten är att anse som rätt snäll ändå.

Fast det där vattnet som kommer uppifrån är tråkigt.

Och gör förutsättningarna för träning sämre... eller?

Nej, jag tycker ju inte det. Jag ser en charm i att få springa i regn.

Jag håller i och för sig med alla som säger att landsvägscykling i kallt regn är otrevligt. Det är sinnebilden av otrevligt faktiskt. Det fungerar mycket bättre i skogen!

Men nu var det löpning... vi håller tråden här.

Och löpning är faktiskt inget som behöver bli lidande för att det är lite höstligt. Det är klart att Usain och hans gelikar vill ha varmt väder, men vi andra som springer lite längre och mycket långsammare kan fint fortsätta även om regnet strilar rätt bra.

Här kommer tipsen jag har som kommer få dig att vissla dog igenom nästa löppass i regnet!

Rätt kläder

Att välja kläder för regn handlar en hel del om smak ändå.

Personligen tycker jag att det är rätt meningslöst att försöka hålla sig torr, det vill säga att ha ett stoppande yttre lager. Jag svettas tämligen ymnigt och det gör att jag ändå blir lika blöt inifrån. Men min erfarenhet är att det är få kläder som klarar av att hålla tätt ändå. Det är ett näst intill omöjligt uppdrag.

Alltså rekommenderar jag att man klär sig i kläder som fungerar lika bra blöta som torra, eller som åtminstone inte blir obekväma eller dåliga i och med att de blir blöta.

Det finns massa knep, men i mitt tycke är tighta kläder bra. De som sitter lösare blir tighta när de blir blöta, och oftast är de då även statiska och det tenderar att kännas rätt så värdelöst.

Har du tankar om att du inte ser så fräck ut i tighta kläder. Grattis! Det är höst och mörkt. En mössa nertryckt så känner ingen igen dig ändå!

Materialet på kläder är nog så viktigt. Ull är bäst. Det råder ingen tvekan om det. Men bra kläder i ull som inte plågat får på sin väg till din kropp brukar kosta en mindre förmögenhet. Om du "lättar lädret" kan du trösta dig med att du får ett plagg av yppersta kvalitet som kommer hålla länge. Man får vad man betalar för.

Men om budget är ett ord som klingar skönt i dina öron finns det fortfarande en massa bra kläder i syntetiska material. Ska du välja ull någonstans så se till att det är längst upp eller längst ner, mössa eller strumpor, där gör materialet som mest nytta.

I övrigt handlar det om att hitta kläder som inte skaver som torra, och som sitter på samma sätt, passet igenom,

Rätt inställning

Det är ofrånkomligt att inse att det påverkar oss vad vi har för förutsättningar. Det är inte troligt att sticka ut och sätta personbästa på en 5-kilometersrunda i regn och 3 plusgrader...

Sätt förväntningarna därefter. Målen också.

Målet får mycket väl hamna på att ta sig ut, lida en timme och sedan vara mallig för det. Lätt!

Det är dessutom ett utmärkt pass att träna sin mentala förmåga med. Att inte vända den "korta vägen" hem, och inte heller att fuska eller ställa in. Det är inte bara den fysiska styrkan man använder till träning. Låt hjärnan och viljan vara lika stark så kommer många framgångar att komma!

Rätt pass

På lite samma linje som ovan... Låt din planering svara mot kalendern. Spara intervaller eller så tills det blir bättre väder, löpbandet eller den där efterlängtade semestern i värmen.

Kanske är det till och med så att i regnet passar det utmärkt med ett "misärpass". Välj en terrängbana som du VET blir riktigt jobbig i regnet och njut av att sänka farten, bita ihop och förbättras med den hårda träningen. Och passar jag tillbaka uppåt i texten är det mitt i det slitandet som det är läge att projicera bilder av dig själv, stark och snabb.

Rätt plats - och efterarbete

För att undvika att frysa eller ha det onödigt dåligt efter att du gått i mål på ditt pass är det bra att planera lite.

Utgå från en plats där du kan byta om i värme eller kanske till och med duscha direkt. Är målet detsamma som hemmet kan man be den bättre hälften att tappa upp ett bad, som står klart när man kommer hem.

Själv tycker jag att det är en rätt go´ känsla att påminnas om hur bra kroppen är på att värma upp sig själv, och har därför en fabläss för att välja ställen där det inte finns dusch eller värme och njuta av att avsluta löpturen (eller cykelturen) med att dra av de blöta kläderna i kylan för att sedan dra på torra kläder och känna värmen komma tillbaka, bara av restvärmen från rörelsen. Stenålderslyx, typ. Så, tipset där är att ha med torra kläder och parkera eller placera dig så att du kan byta om utan att göra bort dig eller ofreda någon annan...

Har ni några andra knep? Hur besegrar ni regnet? Berätta för mig! Och varandra!

Så, med det sagt... Ett välriktat långfinger uppsträckt till min försvinnande förkylning, och "haj och ivaj", såmm di sier i Skåne!

//

Joakim

Att göra det bästa av vad man har...

Det är liksom lite typiskt.
Man ska liksom bara vara förkyld på hösten.
Den här gången trodde jag att jag klarat mig och duckat bacillerna, för dottern och sambon hade sitt för ett tag sedan och nu verkade det vara förbi.
Men, förargligt nog, så började det kittla störigt värre i halsen. Och igår var det lite täppt i näsan.
I en töntig, löjlig omfattning, men ändå nog för att jag skulle tvingas inse att frisk var ett förlorat begrepp.

Ska jag vara helt ärlig fanns kanske känslan där lite innan med. Men till mitt försvar ska det sägas att under mountainbiketuren i lördags lättade känslan av förkylning.
Men jag har tvingats inse mina begränsningar.
Vuxet, moget och allt det där. Tråkigt!
Nu jobbar jag med det jag har och gör det bästa av det. Om inget annat så för att göra det lite roligare.

Så det bjuds en promenad i rask takt. PROMENAD! Vilket skämt.
Samtidigt är jag pinsamt medveten om att om jag skulle sätta mig i soffan och tycka synd om mig själv, tappar jag mer än om jag försöker hålla fanan så högt det går. Promenad var det...
Så promenaderna räddar en del, det handlar ju om skillnaden mellan två förhållanden. En ekvation. Det första talet, som utgörs av att jag kan träna så mycket allt annat tillåter. Om hälsan inte sätter stopp, utan det bara är jobb, dagsljus, väder, familj och resten av det social pusslet.
Det andra talet där jag låter allt rasa och jag satsar på det som populärt kallas för rodelträning. Det vill säga maximal passivitet i soffan.
Diskrepansen mellan det första talet och det andra talet utgör hur mycket det finns att förlora. För allt jag väljer att göra minskar skillnaden och därmed även vad jag kan sägas missa.
Plötsligt blir det en enkel fråga att välja en tämligen tråkig promenad.

Givetvis ska man ta hänsyn till hälsan, i mitt fall är det inte fråga om feber och jag är inte ens ordentligt förkyld. Det är mest trams, som sagt.

Så det är väl bara att traska då. Någon dag till, sedan tror jag att det vänder och att jag kan vara tillbaka i lättare träning i alla fall.
Med tid över passar jag på att stretcha och rulla lite på foamrollern. Det är INTE fel, och jag ska försöka minnas att ta mig tid för detta även då förkylning inte längre håller mig gisslan!
Och jag ska också minnas att det alltid finns en enkel ekvation. Och ju närmre optimal man kan komma, desto mer kan man anses hämta hem. För min egen skull. För att slippa behöva tänka på om jag kunde gjort det bättre, på vägen upp mot min utmaning.

//
Joakim

Höst, tråkträning och Johaug-härvan

Det är bara att omfamna.
Hösten är här... med kraft dessutom!
På lunchen satt jag och pratade med några kollegor och vi var rörande överens att dagsljuset just nu bara upplyser om att det är tämligen grått. Det är nästan bättre när det är mörkt. Då kan man tända ljus och mysa, liksom.

Tråkträning
I och med att det är höst är det liksom både rent praktiskt, och även mer planeringsmässigt, dags för en tråkigare, lite mindre glättig träning.
Ja, för det finns verkligen inte något sexigt med löpning i "lite mer än duggregn" på upplyst motionsslinga, cykling på trainer (gärna till någon ny "spännande" TV-serie som precis haft, just det, höstpremiär) eller simning där enda utsikten att roa sig med är kakelfogar.

Så det krävs att man kämpar emot, eller hittar något bränsle för att ta sig igenom den här träningen. Det är trots allt viktig träning!
Jag tycker själv att ett bra knep är att ha några pass som är roliga trots misären. Som i helgen när jag var ute och cyklade tillsammans med Magnus och Anders. Vi utgick från Vejbystrand där Magnus bor. Sedan klättrade vi upp för åsen, cyklade runt lite där och belönade sedan oss själva med cykling ner för åsen.
73,8 km/h på asfaltsväg, med mountainbike, skapade en härlig sång om däcken.
Eh, förresten... det var nog 50 där så, eh hrm, eh, det gick nog inte så fort!
Som ytterligare ursäkt kan sägas att den enda trafiken på vägen var tre dåraktiga cyklister.
Och trots min rädslebefriade framfart bjöd korna som var grannar till vägen inte ens måttligt beundran. Inte så mycket som en blick!!!
I vilket fall som så var det en tämligen kall och blöt historia. Men det är liksom gött att få lov att vältra sig i det där, även om det bitvis var så pass kallt att jag inte riktigt vet om det var roligt ens. Att jag just denna dag valt ett par strumpor som berikats med ett hål precis ovanför skokanten vid vristen gjorde det säkert inte bättre. Och, nej hålet var inte där när jag drog på dem!
Men det är gött att umgås med andra tokar och naturen är alltid vacker.

Ett annat sätt att få tråktiden lite kortare är att stoppa något roligt i öronen. Jag har själv problem med att om jag lyssnar på musik är det lätt hänt att tempot på löpningen blir lite för högt. Det blir liksom pepp overload!
Så när det inte är intervaller som gäller så har jag hittat räddningen i podcast! Jag är fortfarande lite av en nybörjare och har mycket kvar att upptäcka, men jag gillar´t...
Jag har, sent om sider upptäckt "Värvet" som är något av ett original och ursprung. Och är ni nya på det där med podcast ska ni kolla in Värvet. Där finns något för alla!

Ikväll blir det i alla fall trainer... Och det bör gå snabbt och lätt eftersom jag har ett roligt möte att klara av innan dess. Det gäller liksom att fånga all energi man kan nu, och sedan använda den vid behov.
Ta det som kommer din väg, lägg det i din energiryggsäck och plocka ur det när det behövs. Ju mer man tränar på detta, desto bättre blir man på det!

Johaug-härvan
Jag skrev ju om Thereses debacle häromdagen och att jag inte tror hon är ett dugg oskyldig.

Det känns som att snaran dras åt kring norskan.

Först var det ju frågan om att förpackningen var så oskyldig... Och då gick finskan Aino-Kaisa Saarinen (som förvisso väl inte precis är oskulden personifierad, men skit samma), som råkade vara i Italien och besökte ett apotek där.
Det resulterade i den här tweeten:

Länk till själva tweeten

Man får nog vara blind om man tror att denna salvan är OK att ta som idrottare. Eller för den delen om man är läkare åt en sådan.

Idag kom så nyheten att Johaug stängs av i två månader.
Norsk antidoping hade ju tidigare sagt att det inte var aktuellt och nu kommer det ändå. I mina ögon är det knappast ett tecken på att det kommer vara frågan om någon sådär löjligt lindrig dom. Om det inte är så att de känt av någon internationell opinion och press.

Det visar sig också att Johaug inte testats på fyra månader.
Ja, F Y R A månader.
De fyra månaderna är bland de månaderna då dessa idrottarna tränar som hårdast, och därmed har som mest nytta av att dopa sig.
Det betyder också att de värden man nu hittade hos Therese Johaug, även om det nu skulle vara rimligt att de är resterna av en nyligen använd kräm på läpparna, likväl KAN vara resterna av en något mer avlägsen injektion.
Jag spekulerar när jag skriver det, men om Johaug fortfarande har avsikten att bli friad blev det plötsligt en uppförsbacke tio gånger värre än Alp Cermise (från Tour de Ski)!

För övrigt kan jag inte begripa hur man låter bli att testa en världsledande, överlägsen idrottare i en dopingtyngd sport i fyra månader. Dessutom under en tid då det, teoretiskt och praktiskt, ger maximal utdelning med doping. Pinsamt.
Och vi är direkt tillbaka i det jag skrev om förra gången.
Att allt kring antidoping, avslöjande, lagförande och bestraffning måste bli proffsigare!
Mycket proffsigare.
Igår!
Och om någon borde ha intresse av det är det idrotten längdskidåkning (i detta fallet) och alla dess utövare och ledare. För att man MÅSTE sortera ut fuskarna!

Jag sticker ut hakan och säger att vi inte ser något mer av Therese Johaug denna säsongen. Ingen vild gissning i och för sig...
Men jag hoppas faktiskt att vi aldrig ser mer av henne.
Hur mycket jag än beundrat henne och hennes prestationer innan hoppas jag nu att jag aldrig får se hennes fuskande nuna igen.
För jag är rätt övertygad om att hon fuskat, "på riktigt" om ni är med?

Själv känner jag att jag gärna skulle smeta in hela min feta (faktiskt enligt BMI) kropp i costebol-kräm, för det går lite tungt just nu.
Men vad fasen, jag släpper det där med att vara positiv och kastar mig in i misärträning på trainern ikväll. Och tar energi enbart från att tänka onda tankar om fuskare. Så det ska nog bli bra tryck i benen ändå. Energi som energi liksom!

//
Joakim

Lögn och förbannad dikt!

Det går i sina stunder långt mellan mina inlägg här. Det är inte ens lönt att be om ursäkt för det. Enda godtagbara lösningen är att bättra sig.
Vi får väl se hur det går med det...

Något som det inte går så långt mellan, proportionerligt sett, är idrottare som sviker med sitt fusk.
Senast i raden är Therese Johaug.

För mig är det en stor besvikelse att det är just Therese. För att jag hoppades att hon, som var så bra, så överlägsen var ren. För att skidsporten behöver rena stjärnor!

Det var inte så länge sedan norska längdlandslaget skakades av att Martin Johnsrud Sunby hade tagit astmamediciner som var av tveksam art. Jag vet inte säkert, men nyhetsvärdet i Martins fusk sjönk fort. Han hade ju bara tagit astmamedicin liksom...
Vadå bara? Han har tagit en medicin han verkligen inte har legitimt behov av. Han har tagit den för att få en fördel. Mot förutsättningar och konkurrenter. Det är så mycket fusk det kan bli.

I Therese Johaugs fall hävdar man att hon haft nariga läppar till följd av all exponering för sol.
Så hon har fått en kräm för att behandla detta. Hon har, enligt storyn, frågat landslagsläkaren om denna kräm är OK, och fått svaret att den var det.
Sedan visar det sig att denna kräm tydligen innehåller en anabol steroid. Och det är förklaringen till varför hon testats positiv. Vad hände med idominsalva?

Och någonstans här kommer dagens rubrik in.
För hela den där storyn är inget annat än just "lögn och förbannad dikt".
Det är en fabricerad efterhandskonstruktion som tillsammans med landslagsläkarens avgång syftar till att gjuta vågor på det stormande hav som kulminerade i en presskonferens där Therese Johaug satt och grät och sade att hon minsann skulle rentvås.
Jag tror absolut att hennes sorg och besvikelse är äkta.
Men hon är ledsen för att hon åkt fast, inget annat. Fuskare som hon är.

Sättet att hantera krisen är inget nytt, dock.
Jag skulle vilja kalla det för "Lex Bäckström".
Kommer ni ihåg att Nicklas Bäckström stängdes av under hockeyslutspelet mitt i brinnande OS i Sotji?
Han hade tagit någon allergimedicin som var tillåten i USA, där han normalt lever och verkar. Man fick ta si och så många, men han hade tagit för många.
Återigen, lögn och förbannad dikt.

Det visade sig sedermera att just denna medicinen innehöll ett amfetaminderivat, som enligt läkemedelskunniga påverkar saker som empati och konsekvensanalys.
Det är möjligt att Bäckström tog väldigt lite av det där, men han gjorde det för att få en fördel på isen. Alltså fuskade han!
Så, alltså vi är inte bättre i Sverige. Detta är ingen västligt riktad pekpinne!

Duger inte Bäckström, som exempel på att vi står i gyttjan i Sverige, finns det en nyare historia med en viss löperska, med tveksamma äktenskapsförhållande som låg till grund för ett medborgarskap och sedan en historia med meldonium.
Det är svårt att inte se det där som smutsig byk i friidrottförbundets tvättstuga.

Jag är en fullständig, ohejdbar, galen sportfreak.
Både när det gäller min egen motion och när det gäller att följa idrott. Jag imponeras lätt och dyrkar hårt.
Därför blir fallet hårt när jag sviks av de jag beundrat.
Men nu börjar jag bli lite blassé!
Det börjar bli för många, som jag hoppades och trodde var rena som visat sig vara smutsiga som en Linderödsgris en regnig oktoberdag.
Och då vinner ändå grisen. För den är bara smutsig, den fuskar inte!

Det är helt uppenbart att idrotten behöver en sanningskommission. Med idrotten menar jag alla idrotter, inte någon specifik, för fuskarna finns i alla idrotter!
En betrodd institution som sätter fast ALLA som fuskar. Som inte accepterar någon lam efterhandskonstruktion.
Som ställer fuskarna inför rätta och avkräver ansvar. För Therese ansvarar till 100% för vad hon smetar in läpparna med! Hon KAN inte skylla på någon annan. Så naiv och dum får ingen vara.

Sanningskommissionen ska inte bara komma med en meningslös avstängning som i realiteten bara ger fuskaren respit från tävlingar så att de kommer tillbaka i bättre form än innan fusket.
Offentligt ska det vara dessutom, så att vi alla får ta del av något bättre än en presskonferens som fuskaren själv regisserar.
Typ rättegång. Med dom och hela köret.
Som avslutar deras karriär. Som inte låter dem komma tillbaka i någon annan idrott. Om inget annat så för alla som inte fuskade.
För med alla dessa fuskare som kommer allt för lätt undan börjar det bli svårt att tro på någon över huvud taget.
Och det blev väl lite uppenbart med Lance Armstrong att de här fuskarna tjänar feta pengar på sina framgångar. Sina framgångar, som alltså är skitigare än en Linderödsgris en regnig oktoberdag!
Skitiga pengar som de mer eller mindre stulit med sitt fusk.
Pengarna i idrotten ska vara en drivkraft att motivera och en möjlighet att kunna satsa. Att få tid och möjlighet att bli så bra det går utan att behöva göra något annat än det som krävs för just det.

Och att finansiera det borde inte vara några problem, om "man" verkligen vill att idrotten ska få tillbaka sin trovärdighet, i förlängningen ett måste för att pengarna ska fortsätta komma in.
För vem vill sponsra Linderödsgrisar? En regnig dag? I okotber? Som fuskar?

//
Joakim