Idag fick jag en lätt förnimmelse av vad som har varit och vad som kan bli.
En gång i tiden var jag en bra löpare med lätt steg. Det är många år sedan och typ lika många kilon. Saker och ting förändras.
Vissa dagar skulle jag vilja ha tillbaka den lätta spänstiga känslan. När jag tyckte att det var att jogga att bränna av 10 kilometer på 50 minuter. Då det var ett lätt pass för att få lite genomblödning.
Idag var det ett sådan pass som stod på schemat. Ett som jobbar bort en tung känsla och lämnar kroppen redo för mer. Inte ett pass där man drar ur det bästa kroppen har. Nej, man rullar bara igång på låga varv, lägger i en bra växel och låter allt ske utan att man tänker.
Tekniken stämmer utan att man tänker på hållning, fotisättning eller att hålla ihop bålen. Det går bra för att kroppen och styrningen är väl inom gränserna för behärskningen. Inte ansträngande för styrka och koordination, inte ansträngande för kondition eller uthållighet. Alltså jo, jag springer men det är liksom utan att ta i.
Det var länge sedan jag kände såhär. Det var länge sedan löpning inte var plåga och ansträngning. Det har varit onda fötter, trötta vader, tunga känslor och mycket disciplin och "har man sagt så ska man". Tråkigt.
Men detta var belöningen.
En helt vanlig tisdag i november.
Nu kändes det som att jag skulle kunna springa hur länge som. Jag kunde kontrollera känsla, fart och puls och det blev som jag trodde och ville.
Jag ska minnas denna kvällen och denna korta lilla anspråkslösa löprundan.
För jag har känslan av att det var idag det vände.
Jag vet att det kommer vara jobbigt många gånger till. Jag är inte lätt, jag är långt från mitt gamla löparjag.
Men i horisonten kan jag se mig själv springa med fart och fläkt. Med så pass bra fart att det fladdrar i tröjan.
Avslutade passet med att "trycka på" uppför en backe eller två, och tro mig eller ej, men nog fasen svarade kroppen. Visst kändes det bra!
Så nu fortsätter jag denna kvällen hög på löpning!
Och känslan av att någon gång igen bli hälften av vad löpare jag en gång var!
Det är precis så man firar de små segrarna...
//
Joakim
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar