Sol, bad, mat (i lite väl stor omfattning om man frågar vågen), familjetid och faktiskt en hel del tid för rörelse och träning.
Vi valde att åka till Playa del Cura, en liten anspråkslös ort mellan Puerto Rico och Mogan, om ni letar på en karta. Lugnt, skönt och med ynnesten att jag fick sänka snittåldern då den typiska gästen var i trakterna kring pensionsålder.
Jag tycker att det är extremt skönt att komma iväg så här på hösten och tanka lite värme och solljus. Det är ju trots allt så att dagarna är kortare nu och det är ju knappast varje dag som solen klarar att ta sig ner till oss. Förutsättningarna är lite annorlunda på Kanarieöarna.
Det ska sägas att i förväg var min bättre hälft Johanna orolig för hur vädret skulle bli. Till hennes försvar ska sägas att väderapparna inte precis strålade. Men de hade fel. Och det har de haft alla gånger jag varit på Kanarieöarna. För där skiner banne mig solen jämt!
Jag skulle kunna göra reklam för Atlantens små pärlor i evighet.
Dessutom är öarna trevliga för att de ger fina möjligheter till konditionsträning, oavsett om det är till fots eller till "hjuls"!
Under löprundorna upp på de närliggande höjderna var jag mer än lovligt sugen på att få sitta på en mountainbike... Men, men, det fick snällt bli löpning. Och det var jobbigt vill jag lova.
Men utsikten... Lätt värd det!
Hemma igen blev det till att dra iväg och föreläsa om motion och motivation för Parkinson Skåne. Jag tycker verkligen om att föreläsa. Det har samma ingredienser som detta men är ack så mycket mer direkt. Att inspirera och entusiasmera, öppna nya dörrar eller väcka nya idéer. Jag blir lite sådär löjlig när jag tänker att jag kan ha väckt en idé, dröm eller mål hos någon som inte hade dessa innan de hört mig orera! Coolt, tycker jag.
Det var nu också ett tag sedan jag coachade någon. Det är roligt på samma sätt, av samma anledningar, men tar desto mer tid.
Fast just idag fick jag lägga tiden på mig själv.
Jag valde av praktiska, sociala skäl att ta ett snabbare pass på löpbandet idag och det var med sjukt tunga ben efter alla höjdmeter på Gran Canaria och en bra tvåtimmars-cykling i de delarna av Skåne som räcker finger till ryktet på "platt" igår.
Det går väl att ta med sig någon form av tillfredställelse i att jag fullföljde passet, men mycket mer än så blir det inte. Det var SLITIGT. Men att ta sig igenom de dåliga passen är enda vägen till de härliga passen. Klatschigt och klyschigt, men sant.
Så... bit ihop och kör hårt!
//
Joakim
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar