Badhus eller simhall?

Det går bra nu... Jag har flyt i min träning, det är roligt och jag mår bra. Det är såklart skönt att skriva så och det är nödvändigt för att jag ska kunna nå mina mål. Ironman är en oförlåtande form av triathlon där prestationen i sig givetvis är tung, men möjligheten att ens klara det med en grym prestation bestäms av att kunna hålla en konsekvent hög träningsnivå över tid. Ursäkter och problem är alltså något man ICKE håller på med!
Så håll tummarna för att det fortsätter såhär, alltså! Jag behöver det!

I dagarna kunde man läsa på Twitter hur Lisa Nordén, världsberömd triathlet ondgjorde sig över hur det var med tillgång till banor att simma på i våra kommunala simhallar.

Urklipp från Lisa Nordéns twitter-flöde...

Jag tror att många som tränar genom att simma känner igen sig i företeelsen och känslorna.
Jag har själv, för inte så länge sedan, varit lidande för samma grej. Och det här med att erbjuda tjänster och produkter men att styras av politiker är ingen enkel affär.

På mitt lokala bad, som så många andra anläggningar, drivs av Medley var det så illa att bassängen i sig var i så dåligt skick att de var tvungna att stänga, för att renovera. I kommunen fanns redan högtflygande planer på ett BADHUS, så man tyckte att det nog skulle gå att avvakta det där, det fanns ju trots allt två 25-meters bassänger inom en radie på 25 km, från den stängda simhallen.
Att utgå från att politiker förstår saker har jag slutat med. Det är bekvämare att utgå från motsatsen. Det svider mindre, liksom.

Resultatet i mitt fall blev att det fanns två simhallar i två olika grannkommuner. Den ena hade inte en enda minut med motionsbanor öppna för besökare som inte deltog i klubbarnas träning.
Så därför återstod ett bad, för två kommuner. Två banor gick direkt bort till simklubbar och simskolor, inget att säga om det. Kvar fanns bara två banor, och det drogs inga linor där, så motionssimmare och badare fick samsas om denna yta. Uselt för alla inblandade tyvärr.

Nu blev det ett jäkla ståhej och när politiker väl förstår vad folk vill så brukar de ju vända kappan efter vinden. Och nu blåste det...
Så badet fick renoveras och det blev helt OK, nej, jag ska inte vara så kritisk, det blev bra.

Idag drog jag med hela familjen dit och kunde, redan på parkeringen se att det var gott om folk. Väl inne kunde vi väl säga att vi hade rätt. Det såg ut som fiskstim i både barnbassäng och den delen av den större bassängen som var avsatt för bad.
Och tre hela banor för SIMNING!!!
Det kan ingen klaga på.
Så, Medley Vikenbadet, tack för att ni är tillbaka!!! Här finns alltid plats.
Jag önskar att fler som simmar mer aktivt kommer hit, för här är ni välkomna.

Med en högre koncentration skulle vi kanske kunna påverka med den sista pusselbiten, att någon bana avsätts för folk som vill simma lite fortare.
För nu är det så att begreppet motion bevisligen är ganska brett. Det är dessvärre inte ovanligt att hitta  en bröstsimmare flytande i varje bana. Jag är ledsen om jag låter snobbig eller elitistisk nu, men så fort man simmar fortare än strömmen är man liksom ett störande moment. Jag skvätter och har mig och tycker mig få onda blickar från de som mer eller mindre är på plats för en stunds avkoppling. Kalla det för motion, det också då, men då är jag vänlig.

Vi skulle behöva dela upp banorna! Jag känner att jag stör folk, men om jag får vara lite självisk så störs jag enormt av de andra. Sällan är förståelsen för mina önskningar och behov större än minimala och, som idag, när det fanns tre generösa banor var det en "simmare" på varje. Ingen är beredd att flytta sig. Nej, en av dem, som gick upp för att fika, eller gud-vet-vad, kom tillbaka till samma bana, som jag bytt till för att den var ledig, trots att det vid det tillfället fanns ännu en helt ledig bana!

Vi måste börja förstå varandra! Jag bytte igen, jag orkar inte de sura blickarna!

Jag passar på att förklara:
Om man är två simmare som håller någorlunda jämnt tempo går det utmärkt att dela bana. Det spelar ingen roll om man är snabb eller mindre snabb.
Likaså blir formen för simningen också mer lika varandra om man håller ungefär samma intensitet. Jag simmar tillexempel nästan alltid någon form av intervaller, det gör sällan bröstsimmare med avkoppling som agenda!
Alltså blir det bättre om man påbjuder kulturen att delas in i banor efter tempo.
Och då blir alla glada, och kanske kan även simningen blomstra. För som träningsform är simning grymt och förtjänar så mycket mer uppmärksamhet och kanske till och med en "hype".

För, det är billigt. Allt du behöver är brallor och brillor, och det är minsann inga stora pengar. Dessutom är inträdet på det lokala badet överkomligt. Jag betalar inte mer än 400 spänn för ett tiokort på Medley. Jämför det med vilken annan form av friskvård ni vill!
Dessutom är simning snällt och elakt samtidigt.
Du kan simma dig fullständigt, vansinnigt, osannolikt slut, utan någon risk för skador, annat än kallsupar! Och för det behöver du inte ens kunna crawla, även om det underlättar. Och det är inte svårt om man vill crawla heller.
Skit bara i alla stiltips och börja försöka. Teknik ger sig själv. Gör man fel kommer man inte framåt, och gör man rätt belönas man fort med att det händer något. Tar simningsgiftet tag i en är det bara att anmäla sig till en kurs för vuxna, som ofta hålls i de där simhallarna och vips är man redo för mer avancerade övningar och äventyr!

Så på positivt ton avslutar vi gnället och uppmanar alla att besöka sin lokal SIMHALL, och simma där! För ju fler vi är som gör det, desto bättre kommer simhallarna att bli!

Ajöss!

//
Joakim

Det blir alltid som man tänkt sig!

Jag börjar med att meddela att, ja, jag vet att jag stulit rubriken från Olof Röhlander, men den är så bra, så jag skäms inte!

Så här i tider av högtider och helgdagar är det givetvis så att det är tid med familj och släkt som står på agendan. Inte ovanligt är att dessa är lite utspridda och att det inte alltid är så att man kan utgå hemifrån alla dagar så att säga.

Enkelt, och kort, så spenderas helgen i Karlskrona hos svärföräldrarna för min del.

Det brukar, träningsmässigt inte innebära så stora inskränkningar då svärfar är en villig löpare. Men... Vädret bjöd denna gång på en viss utmaning! -17 första dagen, och ymnigt snöfall nästa.
Jaha! Och mitt träningskort hos Nordic Wellnes är helt meningslöst i de här trakterna då det inte finns något gym där detta är giltigt.

Men, det kan inte stoppa mig! Att låta bli, ge upp och skita i det blir det ingen Ironman av!

Så till Friskis & Svettis gym i Karl XIs gamla stad bar det.
Ett fräscht och trevligt gym, måste jag säga.
Helt OK löpband, och så satt det där, intervallpass avklarat. Vill man så går det liksom.

Det slog mig när jag stod där på löpbandet och blickade ut att det var osedvanligt mycket folk på gymet. Aha, nyårslöftestider!
Eftersom det var redan under uppvärmningen jag gjorde mina iakttagelser och reflektioner hade jag tankekraft att fundera lite... Senare är hjärna mer upptagen med att få ena foten att hamna framför den andra och så vidare...

Har DU avgivit ett nyårslöfte?
Lite tips i all enkelhet. Se till att du satt ett realistiskt mål och med det ska du även skapa förmågan att säga när du nått ditt mål! Mätbarhet är nyckeln, här. Har du misslyckats med detta? Justera, det är inte för sent!
Det mesta jag hör om nyårslöften är att folk häcklar de som avger dem. Visst, jag håller med om att fysisk aktivitet ska vara en livsstil och inget som man gör ett tag och sedan hoppar över. Men det kanske kan börja med ett löfte? Det finns i alla fall ingen anledning att vara så fientlig och negativ! Peppa istället.
Omges du emellertid av klagomål, hånande och förmanande så låt detta vara bränsle för att visa dem att belackarna har fel som tvivlar och att det är möjligt att genomföra stordåd om viljan finns! Låt dem få en förebild, som dödar det negativa tråkiga... Så kanske de vågar sig på förändring så småningom.

Kör hårt i snögloppet nu! Det går om man vill!

//
Jocke