Årets tävlingar... och påsk och så.

Kan vi prata om det här med vinter och vår?
Det är nämligen någon som helt missförstått det här med vad som är vad och när det ska infalla! Någon som sitter med fingret på knappen för att tända den där lampan som folk kallar för solen. Och efter det är det helt OK om vederbörande tar samma finger, drar över det till knappen för fläkten och snö och slår av dem. Ju förr desto bättre!

Det är som bekant påsk och det ska ju firas. Att själva högtiden i sig är en konstig blandning av religon, och gamla sedvänjor från folk som trodde rätt mycket på sagoväsen, kryddat av en pragmatisk inställning till vad som ska bjudas på vid eventuella festligheter är väl, vid det här laget, rätt uppenbart för alla. Eller är det någon som kan ifrågasätta varför en halvnaken hare är en rimlig gäst för att uppmärksamma att en religiös figur led och dog samtidigt som vi trycker i oss ett livsmedel som lämpligtvis är lätt tillgänglig just vid den tidpunkten på året? Underbart roligt att raljera över i alla fall, om inget annat!

För min del innebar i alla fall firandet av påsk att det var dags att packa och dra nordöst till svärföräldrarna i Örlogsstaden Karlskrona.
På långfredagens morgon packades så bilen och självklart skulle en av mina älskade cyklar få följa med. Den hängdes på bilen i ett underbart solsken. Av snön som tidigare plågat alla och envar syntes inget och kvicksilvret smög minsann upp på rätt sida om femman...
Jag hade redan fått rapporter om att det inte riktigt var samma situation i Kallekrona...

Men resan var något av en tidsresa. 2 månader bakåt i tiden. Vid ankomst kunde jag konstatera 20 cm snö, i töande stadie, och gråmulet. Det en bitter skåning (vilket jag lätt kvalar in som härvidlag) skulle kalla pisseväder!
Nåja, gnäll har aldrig gjort en cyklist så jag asade mig ut med cykeln.
Jag lade mig till och med vinn om att leta upp en lämplig slinga att ta mig an i de närbelägna skogarna.
Det visade sig att cykel var HELT FEL redskap att ta med. Jag skulle haft skidor.
Nåväl, man får väl göra det bästa utav den soppa man blivit serverad, och i detta fallet blev det en runda på grusvägar. Grusvägar tyngda av den där töande snön.
Jag tror att min slutsats är överflödig för er, kära läsare, men ändå... Det sög!
Den lata, blekfeta skåningen letade upp en backe och körde lite intervaller i denna. Bättre än inget... 1 minut upp, rulla ner, 1 minut upp... och så gör man så 5, 7, 10 gånger så brukar det mesta av förståndet kommit tillbaka så man kan avbryta och åka hem.
En timme in på kontot.
Kul? Mja...

Nu när jag redan skrivit en halv roman tänkte jag komma in på utlovat innehåll, nämligen vilka tävlingar jag tänker köra i år. Om någon av er skulle känna att ni är sugna på att göra livet lite lättare och heja på mig! Eller något.
Vi kör igång!

29:e april, X-cup, deltävling 1. Klåveröd
X-cup är en serie med mountainbiketävlingar för motionärer. Det handlar väldigt lite om att vinna och extremt mycket om att ha kul. På välsnitslade banor i Skånes, och därför Sveriges, bästa skogar. What is not to like?
Tävlingsformen är att man cyklar 60 minuter på en varvbana, och skulle sista varvningen ske innanför denna tid får man avsluta varvet.
Kul, intensivt och smidigt, rent så där livspussligt.
Mina egna intentioner och förväntningar på tävlingen är väl egentligen lågt ställda vad gäller resultat, men desto högre ställda vad gäller leende och njutning. Det skulle vara gött om man inte var sist i teamet varje gång...
Klåveröd är en sådan skog som man bara faller för. Och jag är helt övertygad om att det blir ett grymt varv. Om våren bara laddar på så...

5:e maj, H12. Nödebb, Danmark
H12 är en lagtävling där man är 4 deltagare som delar på 12 timmar att cykla runt en varvbana som tar 30 - 40 minuter.
Danskarna ska enligt uppgift vara ena rackare på att anordna tävlingar och det ska tillika vara en föredömlig stämning i depån.
Jag har inte provat på detta tidigare, så jag är beredd att bli hänförd. Tävlingsledes är förväntningarna mest att ha kul. Resultatet är sekundärt, om ens det.

19:e maj, Göteborgsvarvet. Göteborg
Nu är det såhär att denna tävling ligger i farozonen i och med att vår lilla 3-dels familj ska uppgraderas till 4-delad. Det är i närheten av detta datumet som uppgraderingen är planerad så det kan bli ingenting.
Som ni säkert förstår är det många variabler som kan dra deltagandet i en eller annan riktning. Det får bli som det blir.
Om jag deltar gör jag det för att det är ett fantastiskt jippo, och kommer nog försöka sikta på att hjälpa min kompis Kim och hans fru Hennie runt. Den som lever får se.

20:e maj, X-cup deltävling 2. Kristianstad
Skulle nu Göteborg bli ett för stort åtagande kommer det bli en kortare sväng till Kristians stad och cykla andra deltävlingen i X-cup. Det blir repris på... Den som lever får se.

3:e juni, X-cup deltävling 3. Vallåsen
I Skånes egna alper är tredje deltävlingen av X-cup.
Jag ser verkligen fram emot detta då jag än så länge inte testat att cykla så mycket på åsen. Återigen en förväntan på leende och en näst intill likgiltighet inför resultat. Så dålig är jag...

1:a juli, Ränneslättsturen 78 km. Eksjö
En solklar favorit bland de tävlingar som bjuds runt om i vårt avlånga land. Välordnat, vackert, roligt, underbart!
Det har tydligen lovats i en viss pod att det ska sändas från denna tävling så det får vi väl leva upp till.
Jag ser fram emot så mycket med denna tävlingen. Stigarna, stämningen, det sociala och allt vad det innebär.
Det är dock första gången jag kör långa rundan. Det är lite av en förberedelse för Cykelvasan men också ett steg att ta för att slippa skämmas för att mesa ur och köra den lätta vägen.

8:e juli, X-cup deltävling 4. Hässleholm
Dags för nästa 60 minuters försök att mörda de egna benen. Mitt i sommaren. Perfekt ju!

29:e juli, X-cup deltävling 5. Hovdala, Hässleholm
På mark, lika klassisk som vacker och kvalitativ är det dags att köra 60 minuter självplågeri igen. Vid det här laget bör man ju vara i sommarform och då ska det väl mest bara vara roligt?

11:e augusti, Cykelvasan 95 km. Sälen, Mora
Tävlingen där jag ställer mest krav på mig själv. Det ska filas på föregående resultat och jag kommer INTE vara nöjd om jag inte slaktar min gamla tid. Jag har inte riktigt filat färdigt på vad det innebär i tid, men det ska vara klart innan resan går norrut. 3.30, 3.15 eller ännu snabbare... Det är bara att kötta!

26:e augusti, Snapphaneturen 60 km. Hovdala, Hässleholm
Tänk er skånsk lövskog. På sommaren. Med stigar som känns som eviga. Vackra, vinglande och så bra att de tvingar ut mungiporna i ett löjligt leende. 60 km av detta... Jag är rätt taggad, redan nu. Tror dessutom att det blir en grym grej att göra med teamet...

16: september, X-cup deltävling 6. Malmö
Som vädret varit de senaste åren kommer denna tävling att brännas av i sommarvärme så det är väl all anledning att behålla sommarformen. Ska vi dra till med en klassiker? Den som lever får se.

29:e september, X-cup deltävling 7. Orup, Höör
Ännu ett FANTASTISKT naturområde i Skåne som får besök av cupen. Det sista besöket till och med. Det kommer bli bra. Det kommer bli roligt.

3:e november, Kullmannen, dödens zon. Kullaberg
Jag är en idiot! Jag faller så lätt för lockelser och är en tacksam person att utmana. Så nu står jag inför att jag ska springa 22 km riktigt avancerad trail. Kuperat. Mycket kuperat. Jag är blekfet skåning. Jag är lika kompatibel med backar som fiskar är med öken. Det här kommer göra ont. Det enda som gör att jag mår lite bättre är att det kan vara en rätt fet tillfredställelse att gå i mål... Om jag lever får vi se!

Så ser det ut...
Ambitiöst, men utan att sätta några exakta mål. Det behövs inte, det är svårt nog. Men mest av allt tror jag ändå att jag kommer ha kul, än om stunder kommer vara riktigt jobbiga, riktigt grisiga faktiskt.

Och med det är det slut på inlägget. Vi får väl se när jag får för mig att lägga in nästa. Man vet aldrig, jag kan ju blixtra till. Så länge ska ni ABSOLUT INTE missa podden, Skogscyklisterna. Den hittar ni på iTunes och Acast!

Ha det fantastiskt!

//
Joakim