söndag 31 maj 2015

Catch up...

För en vecka sedan var jag betydligt mer sliten än vad jag är idag. Då hade jag, dagen innan sprungit 21 kilometer i Göteborg och det ska erkännas att man aldrig springer så pass långt utan att bli lite sliten.

Då jag kom hem från Göteborg var det bara att vända i väskan och åka iväg igen, då arbetet bjöd på frånvaro. Den frånvaron gjorde att jag skiljdes från min nya fina mountainbike ÄNNU en vecka... Olycka!

Men, först och främst, Göteborgsvarvet då.
Göteborgsvarvet är idag en riktig löpfest med så många anmälda att man häpnar inför siffrorna! 64000 springer de 21 kilometrarna och det gör det till världens största halvmarathon. Det är stort, och det är det för att stämningen är svår att hitta konkurrenter till. Det är inte många meter av banan som inte bjuder på go´stämning och upplevelsen för löparen är garanterat mungipshöjande! Även när man är trött. Och det där är Göteborgsvarvets stora fördel, tillsammans med den väloljade maskin som arrangemanget är.
Det negativa är att det är ett lopp som är mer eller mindre hopplöst att prestera på. Om man inte tillhör de absolut snabbaste.
För det första är banan, med Älvsborgsbron, Göta Älvbron och Avenyn allt annat än lätt och flack. De tre nämnda är faktiskt rejäla stigningar och man får slita lite. Den senare av broarna och Avenyn kommer dessutom ganska sent i loppet och man är inte så jäkla pigg...
För min del var min seedningstid inte bra nog för att placera mig i en startgrupp som var tillräckligt långt fram för att maxa mina förutsättningar.
Jag kommer låta tjurig och petig, men framför min grupp (startgrupp 7) startar "Guldgruppen". Den består av viktiga samarbetspartners och företag som köpt platser till sina anställda. Lovvärda projekt som absolut leder till bättre hälsa med mera med mera... Men de var i vägen för mig. De första 12 kilometrarna låg jag bakom folk som sprang betänkligt långsammare än mig och fick antingen sänka mitt tempo eller kryssa fram. Det är jobbigt och gör dessutom att jag var betydligt tröttare än jag räknat med när det väl blev fritt fram. Då orkade jag inte ta igen det jag hade tappat. Inte ens nära.
Medaljen var riktigt prydlig. Mina Salomon S-Lab X-series var perfekta!

Jag sprang i mål på 1.51. Jag hade tänkt mig att klara mig på mellan 1.40 och 1.45. Det var alltså inte ens nära. Jag är dock klok nog att inse att med de givna förutsättningarna är jag inte bättre än så här.

Med lite självkritisk blick är det bara till att inse att jag behöver tappa mer vikt för att bli en bättre löpare. Det är många kilon som ska släpas runt på. Det är inte bra. Och det är enkelt att ta tag i...
Det blir inte något eget deltagande i Göteborgsvarvet nästa år, men eftersom Johanna funderar på att göra det så hoppas jag på att hon bestämmer sig för det så att jag får uppleva stämningen. Och jäklar vad jag ska heja, för jag vet ju hur väl det behövs. Det skulle vara något att se fram emot!
För övrigt är den helg som Göteborgsvarvet går den mest vädersäkra på hela året... typ. På 35 gånger har det varit dåligt väder en (1) gång! Sjukt!
Min BMC Fousrstroke FS01 XX1. Vacker... och snabb!

Att komma hem till nya mountainbiken är inget annat än glädje. Vilken maskin! Vilket flyt man får. Och med nya mountainbikeskor blev det INTE sämre!
Matchande skor... Både avseende utseende och speed!

För någon vecka sedan var vi och cyklade, ett par stycken, i den glömda skogen hemmavid och mötte då en annan cyklist som undrade om vi hade någon Facebook-grupp. Det hade vi inte... Men vi ordnade det snabbt.
Är du en cyklande motionär, boendes i Skåne. Sök upp "Stävie cykel" på Facebook och häng på.
Tanken är att det ska gå att hänga med på rundor både i skogen och på vägen så småningom, även om fokus just för stunden är att få någon form av snurr på "banor" i "Glömda skogen". Kolla gruppen, fixa Strava om du inte redan har det och var med och tävla om att vara snabbast på de banor och segment vi fixar!
Jag tänkte presentera skogsbanorna här så småningom.

Vad gäller framtiden är det just nu äntligen dags att börja träna för triathlon. Axeln är väl inte riktigt återställd, så simningen får bli vad den blir. Vi får se, helt enkelt!
Men att köra brickpass ska bli roligt. Jag har sett fram emot det. Och gode Gud vad jag är sugen på Xterra!!!
Nåväl, olympisk, traditionell triathlon är det som gäller i år... Ett par månaders träning först!

Vi ses "där ute"!

Kör hårt!

//
Jocke

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar