Fortsatt filosofi...

Idag tänker jag fortsätta där jag slutade senast.

Senast handlade det om att ta tag i saker, att det bara är DU som kan påverka DINA förutsättningar, och att det aldrig är för sent att ta ett omtag, börja om.

Ibland blir det så när jag skriver inlägg är det så att själva skrivandet tar slut, men tankarna fortsätter.

I det här fallet hamnade jag i att tänka på vad som egentligen menas med att ”göra det mesta utav möjligheterna”.

Och än en gång är frågan absolut sprungen ur min träning, och ur viljan att prestera på motionstävlingar, men likväl tillämpligt på en massa annat i livet.

Jag bjuder på det! 

Lyxigt va´?

Så för det första...

Sluta leta ursäkter, och nöj dig aldrig med de ursäkter som lätt skapas, nästan av sig självt.

Det finns folk som tar sig igenom prövningar som inte bara ter sig omöjliga, utan de facto ÄR omöjliga. Åtmionstone väldigt nära!

De finns lite överallt. Människorna som ifrågasätter öde, motgångar och olyckor. Som skrattar omöjligt i dess fula anlete!

Och det är bara att låta sig inspireras av dem.

Kan Sharzhad Kiavash göra en triathlon på proteser kan väl alla vi med friska ben fixa det? Hon har ju övervunnit ett hinder som vi andra (nästan exakt alla) slipper. Ett hinder mindre, måste innebära lite bättre grundförutsättningar. 

Och vilket hinder det är sedan, förresten.

Nu valde jag att använda Sharzhad som exempel för att jag själv är triathlet. 

För att hon imponerar, inspirerar och ger så mycket till andra genom sina prestationer.

Har ni missat henne klickar ni här så får ni se!

För mig, personligen är en snabb tanke på skillnaden i våra förutsättningar får mig att betrakta mina egna hinder som futtiga och slipper ta lättjans väg!

Just i skrivande stund är jag gräsänkling eftersom min bättre hälft är bortrest med jobbet. Det innebär, sedan vi fick barn, inte alls den ynnest med tid, och egna val som innan. Det liknar mer att vara ensamstående förälder.

Och det ska sägas att min respekt för ensamstående föräldrar är väldigt stor.

För det är ett pussel att lösa dels det man måste och sedan det man vill.

Med det menar jag att laga mat, diska, städa och liknande tråkigheter är sådant jag måste. Att cykla, simma, springa eller bara leka lekar med dottern är sådant jag vill.

Så den slutgiltiga utmaningen blir alltså att försöka balansera måsten mot viljor.

Det är svårt att prioritera bort måsten. Det ligger i dess natur.

Så de mest logiska är att strukturera viljorna så att de hinns med ändå.

Till exempel blev det till att sätta sig på trainern igår kväll, fast att det var 21,5 grader och nästan vindstilla. Lite lätt störigt, och långt från drömmen. 

Men träningen blir gjord och jag tar ett steg närmre mina mål, istället för att gnälla om dåliga förutsättningar och samtidigt peta ner mig själv i gruppen för de sämre förberedda!

Nästa steg i filosofiska Jönssons tankar är att INGEN äger rätten att säga till dig vad du kan eller inte kan.

Vem säger att sanningen kommer med ensamrätt.

Det är klart att det finns tillfällen när saker och ting är på ett viss vis och så är det bra med det. Absolut.

Men...

När det kommer till vad DU klarar av, kan ta DIG för, eller vilka mål som är rätt för dig är det nästan omöjligt att säga att det finns en sanning.

DU kan det DU vill.

Om du inte stympar dina förutsättningar kan du klarar det målet du sätter. Lätt.

Eller, kanske inte lätt, som i lätt som en plätt, men lätt i jämförelse med omöjligt.

Att låta andra begränsa dig när det redan finns massor med begränsningar i dig själv är, kort uttryckt, idiotiskt.

Varför inte vara visionär? Varför inte våga drömma sanndrömmar?

Allt man behöver göra är att anstränga sig, vara kreativ och våga ta ett annat perspektiv.

Att skapa förutsättningar i vardagen är lite som att göra ett ”Matrigma-test” eller bara vända och vrida på abstrakta figurer. Enda skillnaden är att figuren är DIN tid och DINA möjligheter. Se dem från ett annat håll och vips är de bättre än sekunden innan!

Där tar jag och avslutar kvällens filosofier, och passar på att lägga in ett tack till mina föräldrar som valde att umgås med sitt barnbarn ikväll så att ”ensamma pappan” fick en stund med sin heldämpade plastvän från Schweiz!

Kör hårt, ”bönner”!

//
Jocke